Livet är likt en föreställning i improvisationsteater. Båda utvecklas utan visshet om vart de ska ta vägen eller hur slutmålet ska nås. Båda går obevekligt alltid vidare vare sig vi vill det eller inte.
Vi lever helt utan manus, och precis som på scenen måste vi vara uppmärksamma på vad våra medspelare och samtida livsresenärer säger och gör för att kunna bygga vidare på det som redan sagts och det som redan gjorts. Precis som på scenen måste vi observera det som pågår inom oss och utanför oss, för att själva kunna vara en bidragande del.
Vi vill upptäcka, skapa, förnya, ta oss framåt, och precis som på scenen har vi vår kreativitet alltid till hands. Det är denna inre röst som ger liv åt dina tankar och ambitioner, som är själva källan i dig. Kreativiteten är vår vägvisare i livet, om vi vågar lyssna.
Vi vill ha framfart i det vi tar oss för, och precis som på scenen kan vi inte blockera eller motarbeta varandra. Vi kan inte tänka nytt, skapa eller föra scenen framåt om vi bara säger nej. Vi behöver istället säga ja och ställa fler frågor som nyfiket hjälper oss utforska alla möjligheter.
Vi vill göra bra ifrån oss, underhålla och bli omtyckta, och precis som på scenen behöver vi använda våra misstag så att vi helgar dem. Misstag är bara oväntade resultat, och de är lika oundvikliga som de är lärorika.
Vi vill förverkliga drömmar och ambitioner, och precis som på scenen måste vi lita på våra idéer. Vi kan inte ägna oss åt självcensur, fundera hur varje ord ur vår mun kommer tas emot, om det är roligt nog, originellt nog, om det kommer flyga. Det blir ingen flyt i en sådan föreställning. Inte heller livet får flyt om vi tvekar, backar och håller oss krampaktigt fast vid illusionen av kontroll.
Vi vill passa in och vara med men samtidigt hitta oss själva, och precis som på scenen kan vi inte härma andra. Vi kan bara vara just oss själva.
Improvisationsteater kan lära oss färdigheter som gör livet lättare att leva. Livet kräver av oss en outtröttlig förmåga att just improvisera, för det blir ju aldrig, aldrig, aldrig som vi tänkt oss. Vi behöver en följsamhet i vårt förhållningssätt och vi måste släppa taget helt om illusionen av kontroll.
Livet och improvisationsteater är egentligen samma sak.